.

Hur kan du bara sitta där å glo som ett fån? Hur fan kan du med dig själv? Hur kan du med att göra det på detta sättet efter så lång tid? Varje gång jag har svansat dig för att du ska bli glad, varje gång jag tröstat dig när du var ledsen, varje gång jag dragit upp dig då jag egentligen behövt dra upp mig själv, varje dag jag trippat på tå kring dig för att du inte ska "få nog av mig" ångrar jag. Varenda jävla gång. För om jag visste att du skulle avsluta allt såhär respektlöst å inte ens ha nån jävla anledning så hade jag aldrig lagt så mycket tid och ork på dig. ALDRIG. Man gör inte som du och den enda som nånsin kommer läsa detta är jag, men jag vill verkligen att du ska veta att man inte gör så. Vill verkligen ge igen, men jag är 17 snart 18 år och då är man lite vuxnare. SKULLE KUNNA FÅ DIG ATT GENOMLIDA ETT HELVETE FÖRFAN. Ändå så bryr jag mig för mycket om dig för att kunna göra så, för enligt mig kastar man fan inte bort sånt i vinden. Men du tycker totalt annorlunda så det var la bara bra att våra vägar skildes åt. Önskar bara att jag kunde ångra dig.
Fyfan för dig.

Du är den mest respektlösa människan jag nånsin stött på. Hur fan kan jag känna något för dig? Usch. Så viiiiidrigt jävla respektlös!!!!

Besvikelsen sköljer över mig som en våg. Varför lyssnade jag när allt du sa bara var klyschor på hur man tror det ska vara? Varför litade jag på dig när du bevisat så många gånger att det inte går? Varför öppnade jag mitt hjärta för någon som lämnade mig när jag mådde som sämst? Varför älskade jag dig när jag visste att du skulle lämna mig? Precis som alla gör. Man är helt ensam egentligen så varför inte bara lära sig att leva så? Varför måste vi ständigt känna oss älskade och omtyckta av andra? Trodde jag fick lämna verkligheten när jag åkte till Stockholm men man kan uppenbarligen inte fly från sina problem. Då slår dom en bara i ansiktet när man minst behöver det.
Hur fan ska jag nånsin kunna sluta röka?